Nu är det trögt alltså… Svårt att leverera i förväntad takt. Vi reser bort i helgen och det är så mycket som ska hinna göras innan det. Och barnen är överallt och river i huset. Jag tror att jag har tappat kontrollen lite. Den där kontrollen som jag desperat hänger fast mig i…
Tösen är inne i sin gnälliga 7-månadersfas. Ingenting är tillräckligt stimulerande eller intressant. Hon vill BARA bäras runt på hela tiden och jag orkar inte det. Framför allt får jag inte något gjort då. Matlagning och städning med bara vänster hand tar tid. Jag går runt och känner mig frustrerad eftersom jag inte känner att jag har bloggat så som jag har önskat den sista tiden.
Och samtidigt vill jag inte jaga mig igenom den här tiden. Stressa sönder mig. Jag vill få njuta av tiden med barnen. Gosa med Celina och dofta hennes bebisdoft så mycket jag bara orkar. Läsa och leka med småttingarna. Laga massor av god mat. Jag älskar att laga mat!!
Men imorgon KANSKE jag får någon liten timma för mig själv en stund. Innan Daniel ska iväg på sin ridlektion. (Ja, vi har båda börjat tagit ridlektioner så här i vuxen ålder – eftersom vi har fått för oss att vi vill köpa hästar i framtiden. Hö hö! Mer om det en annan dag.)
Kram på er!!
