Jag trodde att jag skulle dö varje gång

Härom veckan gjorde vi en trip till Liseberg, jag och några släktingar/vänner. Sista gången som jag åkte till Liseberg var många år sedan och då var jag både yngre och galnare. Risktagandet visste inga gränser. Den här gången var det med stor förtjusning och ännu större skräck som jag tog mig igenom de olika attraktionerna. Jag måste säga att hela dagen var en väldigt stark och existentiell upplevelse. Man förstår att värdesätta livet, om man säger så!

 

Jag hade ett par syskon och vänner med mig och de satte omedelbart kurs mot den värsta tänkbara attraktionen och tvingade mig att följa med. ”Loke” hette monstret. Det är lustigt det där, hur tacksam man plötsligt blir över minsta lilla i livet när man slungas öga mot öga med döden! Jag hann djupodla flera nivåer av ödmjukhet inför min egen ynklighet under färdens gång. Både det ena och det andra kom jag till insikt om! Vad jag vill hinna uppleva innan jag dör till exempel och hur mycket jag älskar och uppskattar mina nära och kära och hur ofta jag måste komma ihåg att säga det. Så förfärligt det skulle va om jag dog nu och inte hade sagt det ordentligt!

 

Det är högst oklart vad jag gör här, men jag antar att jag hyllar dagen och fötterna på jorden. Ni får ursäkta mitt rufsiga hår, men det är så det blir när jag åker karuseller. :/

 

 

Mina nojor höll mig i ett hårt grepp första halvan av dagen. Jag trodde att jag skulle dö hela tiden och blev en påfrestande deltagare för bergochdalbane-personalen. Varje gång de kom till min plats för att säkra bälte och byglar så bad jag dem att kolla en extra gång och därefter försäkra mig om att jag inte på några villkor kunde ramla ur. Sådär höll jag på att noja i ett par timmar innan jag behärskade mig och insåg att jag får deala med min dödsrädsla på egen hand och inte betunga personalen med den. Dom har ju liksom andra passagerare att kolla till också. ”Nu får du ge dig!” sa min bror till mig. Han tyckte att jag var pinsam. Hehe…

 

 

Här får ni se en googlebild (jag glömde bort att fota attraktionerna själv) från nästa vanvettsfärd! Vad den heter minns jag inte men hur den kändes minns jag definitivt. Man dras upp där i ett tåg på högsta höjd och sedan stannar det när man hänger i nittio grader över marken. Där ska man sedan våndas i många långa sekunder innan obehaget släpper och tar ny form! Efter stupåket åkte man in i en tunnel och på kvällen var den full av blå lampor som gav en riktigt kittlande effekt till en redan stark upplevelse. I början hade jag en skräckblandad förtjusning inför den här attraktionen men jag måste säga att jag efterhand kom att älska den! LJUVLIG.
Jag blev tvungen att sätta upp håret efter ett tag för att jag inte skulle behöva lämna tivolit med bara halva kalufsen kvar. Det slet och drog så mycket i mig när jag åkte.

Uppswinget at Liseberg | Theme Park Archive
Upswinget! Den här attraktionen blev en stor STOOOOOR favorit. Inte bara för att den är helt sinnessjuk, men också för att den är byggd rakt över ett stup! Den ser relativt harmlös ut här på bilden men det är en direkt illusion!!
Uppswinget | Liseberg
Man slungas upp i luften, hela vägen upp i molnen och tillbaka igen. Åt ena hållet slungas man upp uppför en höjd och andra hållet över ett stup. Det var himmel och helvete i dess renaste gladaste form. Det värsta med den var också att det inte fanns något uppenbart att hålla i sig i. Inga axelremmar som höll om kroppen som det var i på flesta andra attraktioner. Bara den där svarta tjocka saken mellan benen och inget mer!!! Fruktansvärt. Man hade ju ingen aning om den höll eller inte. Jag satt och spjärnade emot så gott jag kunde mot den där röda klumpen mellan benen, som den lilla pojken till höger gör, men ni vet.. när man hänger 180 grader över jordens yta så hjälper det inte så mycket att klamra sig fast mot en röd klump. Man är oavsett muskelstyrka helt och hållet lämnad åt sitt öde och åt gudarnas behag där uppe.
Men i takt med att mörkret lade sig började upplevelsen bli direkt magisk!!! Hela området lystes upp av varma och färgade lampor och bara de höga skriken och djuriska vrålen från lyckliga, förvirrade och livrädda vuxna och barn ekade över platsen. Men jag var tyst. Jag hade hunnit vänja mig vid adrenalinpåslaget vid det laget och njuter bättre under tystnad.
Just då, däruppe bland kyligare vindar, såg jag hela min framtid utstakad för mig. Mörkret hade lagt sina händer över utsikten men glada skratt, livrädda vrål och massor av varma och färgade lampor bredde ut sig överallt. Det var så vackert!!! Det var en så vacker utsikt där mitt i natten och så svingades man som ett barn i en gunga fram och tillbaka över allting. Det går knappt att beskriva känslan! Så otroligt starkt. Jag hade minsann glömt hur levande ett tivoli får en att känna sig och vilka starka intryck man lämnar med. Wow.. wow…….. Det kittlade i magen och jag log med hela ansiktet. Tänk vad häftigt det är att leva och få uppleva sånt här!!!
 
Vi åkte den här hur länge som helst, om och om igen, sent där på kvällen när köerna hade mattats av. Jag blundade och tittade, sträckte ut händerna och lät dem falla. Jag njöt varje sekund!!!
 
Berg- och dalbanan Luna i området Luna Park. Bild: Quarry Fold Studio
Nästa år ska uppenbarligen den nya attraktionen ”Luna” finnas på plats. Jag ser fram emot att sitta längst fram på tåget där uppe. Jag känner att jag helt och hållet arbetade bort mina hämningar den här dagen. 🙂 Bra jobbat Zilia!
Här lämnar en lycklig men allvarsam tjej tivoliområdet, med ruskigt mycket mer vördnad för livet i själ och sinne. Det är såna här dagar som behövs ibland när vardagsgnället har gått för långt!
På återseende, älskade läsare!

 

Vad ska jag göra? Hon pratar med varenda främling!!

Det är en månad sedan jag bloggade. Vi har haft semester och storkalas för två barn och massor av annat har hänt. Jag har en hel uppsjö av saker att blogga om!!! Men låt oss börja med en enkel baddag med barnen och lite social analys på det.

Lillan i sin baddräkt.

Åhh.. lillan är i sin gulligaste ålder, så rund och go och glad mest hela tiden!! Drygt ett år är hon nu, det är en underbar ålder tycker jag. Och nu har hon lärt sig att gå, sedan 1,5 månad tillbaka.

Men när vi är på badplatserna är det inte hon som stjäl uppmärksamhet utan storasyster Celina (4 år). Hon är så extremt social!! Det är så roligt att höra vad för typer av konversationer hon sätter igång med främlingar, haha… Jag brukar bara stå där en bit bort och smyglyssna och fnissa för mig själv.

Senaste gången när vi åkte till badplatsen klev hon ut på parkeringen och spatserade fram till några främmande vuxna som stod vid strandkanten och skakade ur sina handdukar. ”NU är jag här!!!” ropade hon till dem och alla som stod där med ett leende från öra till öra. De vuxna lyfte förvånade på blicken för att se vem som påkallade deras uppmärksamhet och drog på smilbanden när de såg henne. ”Så bra! Så kul!” säger en av kvinnorna. Celina nickade och spatserade glatt vidare. Kvinnorna tittade på varandra och skrattade. ”Vilken söt liten tjej!” utbrast den ena.

Det är så intressant hur Celina ser hela omvärlden som sin lekplats och alla människor som hennes vänner. Inga bekymmer liksom, ingen känsla av skam eller hämning. Hon har en så otroligt befriande och oskyldig syn på sin omvärld!!! Jag avundas det. 🙂 Tänk om jag kunde vara så bekväm med att röra mig bland främlingar och connecta med vem som helst, om vad som helst…

När hon kom fram till vattnet var det fullt av barn. Hon vadar i och ropar ”HEJ!” åt alla barnen runtomkring sig. ”Hej hej!” Hon vänder sig till höger och vänster och hejar ordentligt på varenda barn. ”Nu ska jag bada här!” säger hon med ett stort leende. Barnen svarar inte utan tittar bara på henne. De förstår inte riktigt varför hon pratar med dem.

Men det slutar alltid på samma sätt. Innan vi har tagit oss ifrån platsen så har hon hunnit bli kompis med alla. Då har hon fått testa på de andra barnens leksaker och hunnit prata om livet i stort och smått med deras föräldrar. Jag såg hur hon gick fram till en gammal gubbe och började diskutera hur man bygger sandslott med honom. Han skrattade och tyckte hon var rolig och söt. Jag tänker att jag nog får lära henne att ha lite gränser och att man inte kan prata med alla hur som helst… Kanske hon blir kidnappad en dag om det fortsätter så här. :S

Eliah är också väldigt oblyg och trygg med att prata med vem som helst. Är detta normalt för barn? Jag upplever det inte så för många barn reagerar och blir förvånade och konfunderade när våra barn dundrar fram och vill bli kompis med dem direkt… Hmmm…

När jag var barn så var jag så extremt blyg ända upp till vuxen ålder och det var en olidlig plåga. Jag skulle nog nästan påstå att jag hade social fobi under min tonår. Så jag är väldig glad och tacksam att jag inte har fört över det på våra barn.

Sommarfotografering med barnen

Underbaraste Angeline i hennes Giesswein klänning (som dock var lite för stor)…

Mitt ute i ingenstans hittade vi denna urgulliga stuga och ett tillhörande rövar-skepp, när vi var ute på husvagnssemester. Och jag insåg direkt att här skulle vi kunne skapa många underbara bilder med barnen.

Alltså vill man inte krama den här godingen och ta med henne hem?? Ja, det vill man!!! =)

Över till skeppet Bläkkpörls sjörövarfest!

Öga mot öga med Älgar & Bisonoxar

På Vrågården utanför Falköping finns det en älg- och bisonoxepark. Dit kan man åka för att se dom ståtliga djuren!

Eliah tar rodret!
Lillan strålar ikapp med solen!!
Bisonoxar.
Okända kreatur.

Älgarna såg vi inte mycket av, för dom låg och flämtade bakom ett skjul, men däremot såg vi många bisonoxar, några andra varianter av hornbärande boskap och dovhjortar.

Svettiga älgar.
Bebisar.
Jag & Celina

Och så fick vi en skön promenad i ett skönt väder och en fika på gårdens mysiga kafé!

Sedan bar det av hemåt!! Tack och hej från mej!

Skojigt på Mössebergs Djurpark

En dag på Mössebergs djurpark med mina underbara. <3

Syskonkärlek när den är som vackrast… Här står dom och njuter av utsikten och varandra! 🙂

Vi bodde på camping med husvagn i tre dagar och barnen lekte med andra barn hela dagarna.

Dessa fina två!! Sitter ihop som krabbor. Angeline är så pappig just nu!

Eliah är väldigt mammig och har alltid varit. Celina är någonstans mittemellan. Ibland är det mamma som gäller och ibland pappa.

Lucia är mammas hund!! Så klart. 😀 Folk tror så ofta att hon är valp, men så här ser hon faktiskt ut i fullvuxet tillstånd. Hon är en Bichon Havainas, men en klippt sådan. (Dom är vanligtvis långhåriga. Så när vi klipper henne så ser hon mer ut som en valp.)

Tillbaka till lekplatsen. Den var stor och hade massor av hinderbarnor, racerbilar och klätterställningar!

Det var en fin dag, varm och solig. Vi hade med picknick och njöt av att leka med barnen.

Jag gungar med Angeline i famnen. (Det var inte så farligt som det ser ut! Jag har ett stadigt grepp om henne.)

Det hette ju att detta var en djurpark, men så mycket djurpark vet jag inte om det var att tala om egentligen. Jag hade hoppats på lite rovdjur och elefanter, men på plats fanns bara en hönsgård, getter och tre åsnor, hehe. 😉 Barnen var visst lika nöjda och glada ändå.

Celina är supersocial och pratar gärna med främlingar. Här bekantade hon sig med en annan lite äldre tjej som satt och matade hönsen med gräs. (Äter höns gräs??) Resten av dagen var dom oskiljaktiga.

Angeline tackade för sig efter lunch och vaknade lagom tills det var dags att bege sig tillbaka till campingplatsen. Vi bodde ett par dagar i husvagn på en närliggande campingplats. Myyyysigt… <3 Jag älskar sommaren och campinglivet!!!

Kopparbröllop i trädgården

Några av våra vänner firade kopparbröllop och bjöd in oss till fest i deras trädgård. Dom har alltså varit gifta i 12,5 år! Storslaget och bra jobbat!!! Det är väl ändå inte det enklaste att stå ut med en annan person så nära inpå sig i 12 år.. 😀 Vi människor är ju knepiga att leva med. (Eller ska jag bara tala för mig själv? 🙂 )

Det bjöds på gåbord med alltmöjligt gott. Och därefter fika och tårta och senare pinnbröd m.m. som grillades över eld. Så hunger behövde man åtminstone inte lida av under den dagen!!

Det var många på plats.. säkert 30-40 människor tror jag. Vi kände bara en bråkdel, men det gick ju bra det också. Så trevligt att lära känna nya människor! (Även om jag ju har insett att jag är en introvert. Det har tagit mig år att komma fram till detta eftersom jag också har extroverta drag vilket förvirrar mig. Jag är intresserad av människor och får energi av att umgås i mindre grupper, men håller mig gärna för mig själv och undviker större sammanhang. Skum kombination? Någon som känner igen sig?)

Hälften av pinnbröden var matiga med bacon och andra hälften var sockrad. Här kan ni hitta recept: https://receptfavoriter.se/recept/pinnbroed.html.

Förutom mat, fika och grillning roade vi oss också med sång, lekar och stafetter på trädgårdens baksida.

Eliah och Celina grillade marshmallows över en eldkorg. Säkrast så!

Celina och Eliah bekantar sig med övriga barn. Våra vänner L& H har fyra och dom två yngsta är någotsånär i jämn ålder med Eliah & Celina.

Lisa har en superfin köksträdgårdshörna!

Ljuvligt.. alldeles… ljuvligt!! Tack för en superfin dag.

En sommar i ruiner

Förlåt för en missvisande titel, jag var tvungen… 😉 Vi tog med barnen till Gudhems klosterruin. Vi gillar ruiner i den här familjen! De är ju så vackra och spännande att utforska och man kan drömma sig bort till forna tider. Jag som är historienörd gör gärna det.

Här svängar man in till en kyrka.
Bredvid kyrkan ligger runinerna från det gamla nunneklostret!
Mäktigt!!! Wow.. tänk att bo i ett kloster…
Var tvungen att föreviga denna vackra dörr till kyrkan. Åh om jag hade haft en sån hemma…

Cistercienserklostret grundades på 1100-talet. Här levde drottning Katarina, änka efter Erik den läspe och halte, sista år här. (Smidigt ändå att benämna varandra efter ens handikap och säregenskaper! Så slipper man att fundera på vad andra har för problem. Tänk om jag hade levt på den tiden.. så hade jag väl jag fått heta ”Lilia, den förvirrade och närsynta”? Vem vet.

Jag hade så gärna gjort en riktig plåtning här. Jag vet inte av vad. Något udda… Kanske en lättklädd nunna med blomsterkorg på huvudet…

Där uppe vill man balansera!
Barnen studsade omkring medan jag fotade. Dom tyckte att det var lite tråkigt på platsen…
Här skulle man ju kunna vigas! Så fint det hade kunnat vara att snurra in bågen i blommor.
Mina hjärtegryn.

En alldeles vanlig sommardag

Vi är lite ute och far och flänger var och varannan dag nu känns det som. Här kommer en liten bildhistoria från när vi hälsade på mina vänner som väntar barn.

Fjärilstema hos Celina

Barnen fick äran att lämna över blomma och bebispresent. Sedan bjöds vi på grillad hamburgare ute på deras altan i den mjuka sommarvärmen. Ljuvligt!

Lillan är begistrad och väntar på mat.
Jag tycker att hon har en så urgullig min här! Haha. 🙂

Och fina presenter fick våra barn också. Här ovan sitter Angeline och prövar kvalitén på några av bostadens leksaker. Celina och deras dotter var så gulliga att observera, de lekte och tog hand om varandra så varsamt, och så förhandlade de fram en hel del klädbyten mellan varandra, bytte både diadem och skor m.m.

Vi hängde där i en eftermiddag och sedan begav det sig hemåt.

Lillan slocknade direkt på vägen hem.

Den här veckan vankas det stekheta dagar! Vi ska få 33 grader här. NJUT SOMMAREN ALLESAMMANS!!!

Så ljuvlig är vår fyraåring!

Underbara fina… Denna tjejen alltså!!! Vad jag älskar henne. <3

Hon är speciell på många sätt. Hon är väldigt mammig och sällskapssjuk och det tycker jag är såååå mysigt, för sällskapssjuk det är minsann jag också!! Jag kan knappt räkna på händerna hur många gånger varje dag som hon säger ”Mamma jag vill vara med dig!” eller ”Mamma jag vill gosa med dig!” (sitta i knät och kramas) och ”Mamma jag älskar dig!!” med eftertryck. Hon vill alltid kramas och prata och hålla händer och umgås, oavsett hur tråkig sysslan jag håller på med är… städ eller matlagning eller tvätt. Hon är med i allt!

Hon är hetlevrad och målmedveten, väldigt finurlig, företagsam, uppfinningsrik och pysslig och oj så många hyss hon gör… Läskigt manipulativ är hon också. Eller charmig och karismatisk, beroende på hur man ser det. 😉

När hon vill ha något så lägger hon huvudet på sned och ler det bredaste hon förmår och fladdrar med fransarna. Det kallar jag BESTÄMT för manipulation! I synnerhet då det alltid får både mig och D på fall och vi nästan blint lyder hennes minsta vink. Suck. Vi måste jobba lite på det där… att vara lite svåra ibland. Svårflirtade.

Eliah kan också vara väldigt övertygande och lägga på charmen rejält när han vill ha något, men däremot så skiljer de sig åt när det kommer till hur benägen de är att göra hyss. Celina har alltid gjort mer hyss än honom. Hon är helt hopplös på att komma på att göra sånt man inte får göra. Jag tror att hennes nyfikenhet är ovanligt välutvecklad… Bara häromdagen så spenderade vi timmar på att leta efter en nyckel som hon hade stoppat ner i hundmaten. Det var hon som hittade nyckeln!

Mamma, jag är så duktig på att hitta saker! Sa hon med ett stort leende. Jag var så innerligt tacksam över att nyckeln hade hittats igen så jag överöste henne med lovord. VERKLIGEN, du är otroligt duktig på att hitta saker!!

Sedan tittade hon på mig och lade huvudet på sned och sa eftertänksamt: ”Mamma, jag är också väldigt duktig på att GÖMMA saker!” Hon såg helt oberörd ut tills hon insåg att jag insåg…. då plötsligt blev hon rosig om kinderna och tittade ner i golvet.

Vi firade henne i all enkelhet här hemma. Om någon vecka ska vi hålla storkalas för henne med en massa kompisar närvarande, så då blir det ett annat tryck i cylindrarna!! Hej och hå!

Midsommar 2022 – vi tog en glad svängom runt stången!

Vi tog en snabbdans runt stången på eget bevåg, jag och Celina och morbror.

Sent omsider… Midsommardagen i några enkla bilder! Den firades hos mina föräldrar ute på landet. Vi åkte dit över några dagar och passade på att bada och umgås. Några av mina syskon var också ”hemma”, de bor annars i Stockholm, nästan hela högen (5 syskon).

Mamma bjöd på midsommarmat. Hon hade gjort någon sorts silltårta och jag som normalt ogärna äter mig mätt på sill och potatis tyckte faktiskt att den var riktigt god. Syrligheten i creme fraichen kompletterade sötman i sillen på ett bra sätt. Så det är ett varmt tips att testa att göra någon gång!

Jordgubbstårta på det!

Och så bjöds det på en helt vanlig hederlig jordgubbstårta med hemmalagad jordgubbssylt och vaniljkräm.

Sedan bar det av bort till logen för dans. Eliah klättrade upp på loftet och stod där och spionerade på paren som kramades och dansade.

Vi satt på gräset och träbänkar och lapade sol, och åt ostkaka med sylt och grädde!! Men det fotade jag inte.

Kvällen avslutades med dopp i närmsta sjö och därefter sång och gitarrspel. Det är så en midsommar avslutas bäst! 🙂

Pin It on Pinterest