5 svenska instagramkonton som får trädgårdstokar att spåra

sep 13, 2020 | | 4 kommentarer

Det finns ju dagar då man vill slänga spade och kratta både kors och tvärs, i uppgivenhet och vanvett, och andra dagar då det kliar som sjutton i de gröna klåfingrarna men hjärnan lyckas inte samla sig tillräckligt för att kunna leverera någon rimlig skaparidé. I båda dessa lägen (samt alla andra dagar) kan det vara en god idé att ta sin tillflykt till instagram!

Detta inlägg är en hyllning till alla fantastiska trädgårdsmatiga instagramkonton som härjar där ute i cyberrymden och ett varmt tips på några av de allra bästa (utan inbördes ordning)!

1.

CharlotteGardenflow – Charlotte Andersson i Sundsvall presenterar sin underbara trädgård om och om igen på de mest ombonade, kreativa, inspirerande, smakfulla sätt!

2.

Meltdesignstudio – Dorthe Kvist är inte vem som helst. Hon är en trädgårdsexpert av sällsynt kaliber; trädgårdsdesigner, florist, inredningsdesigner och trädgårdsboksförfattare. Dessutom delar hon med sig av sin kunskapsrikedomen varje dag på instagram! Kan man önska mer?

3.

Skillnadens – Sara Bäckmo är ägare till Sveriges kändaste trädgård och har tillika en fullständigt hämningslös och smittobärande odlarlust. Det tackar vi hjärtligt för, Sara!

4.

Torpetslillatradgård – På Elin Nordströms marker görs det underverk hela tiden! Se och lär!

5.

Snickargladjenstradgård – Johanna Berglund förgyller med fantastiska glimtar ur sitt vardagliga trädgårdsliv och har en ypperlig känsla för fotografering, design och stil.

Har ni några favoriter? Vilka fler konton borde ha stått med?

I motgång och blåsväder

sep 8, 2020 | , , | 2 kommentarer

När jag behöver kraft och mod att fortsätta, när jag behöver vårda och stilla ett upproriskt hjärta, då söker jag mig hit… Till den plats där dialoger inte avbryts och tankar inte störs. Här får vansinne och längtan härja fritt och inta precis den gestaltning den behagar. Här hittar jag nya vägar och visualiserar nya mål. Det är viktigt.

Anledningen till att jag var tvungen att fly hit igår var att jag befann mig i upplösningstillstånd över min instagram. Jag har varit så fenomenalt oinspirerad av att uppdatera den på sistone och det går bara utför, utför… För varje bild jag lägger ut så känns det som om räckvidden blir mindre och mindre. (Nej, det känns inte bara så – den blir det alltså det enligt siffrorna!) Vad är det för fel på instagram? Varför stryper den mig? Vad är det för fel på mig? Och för varje gång räckvidden blir mindre så går det längre tid innan jag publicerar något igen, för att jag helt enkelt bara avskyr att logga in där och påminnas om hur ofantligt oinspirerad jag känner mig. Och jag är fortfarande helt övertygad om att instagram motarbetar mig med blodtörstig beslutsamhet. Det gör mig ännu mindre pepp.

Ond cirkel, jag vet. Vad är jag, frågar jag mig själv, 8 år?? 🤓 Varför måste jag se resultat på det jag gör för att orka kämpa? Har jag ingen egen motor? Är jag inte starkare än så här? Hmm.. Nej, inte idag. Idag är jag inte starkare än så här. Kanske kan det också få vara okej emellanåt… Att helt enkelt inte vara stark och peppig på allt.

Men vill jag skapa mig en fotografkarriär så måste jag existera på denna gudsförbjudna plattform, det är jag övertygad om. Så det är bara att kavla upp ärmarna och knega på. Jag måste hitta ett sätt att komma förbi spärren, den mentala och den faktiska. Och det finns bara ett sätt att göra det på för mig… Ut i naturen och andas frisk luft. Lägga sig på rygg i gräset eller på bryggan och se de mjuka molnen segla förbi. Låta tankarna vandra. Låta naturen göra sitt mirakel.

Vad kämpar du med just nu? Vad är din akilleshäl? ❤️

Hejdlöst projekt med historiska anor

sep 4, 2020 | | 2 kommentarer

Åh, vad vi hade längtat efter att åka på medeltidsveckan i år, men corona grusade våra planer. (Någon annan som också hade tänkt?) 😭 Visste ni att medeltidsveckan på Gotland är en av Europas största medievala festivaler? Och den växer sig större för varje år som går. Ett normalt besökarsnitt i dagsläget sägs vara strax över 40 000 och det är ju inte att förakta!

En bit kvar till Texas Renaissance Festival på goda 600 000 dock. Som alltså ska vara den största i världen. 🤠 En får buga och lyfta huvudbonaden… Bra jobbat!! Jag ska dit en dag. Givetvis ska jag det, med D och småttingarna, alla klädda i linnetunikor och hättor från topp till tå! Vore inte det alldeles sagolikt!! 😍

(bild från google)

Nu har jag iaf inhandlat produkter för att kunna sy ihop alldeles makalösa dräkter till nästa års revansch på Gotland. För enkelhetens skull hade jag först tänkt att köpa färdiga dräkter på nätet. Det finns ju ett par sajter som erbjuder halvskapliga plagg till hutlösa priser. Utbudet är skralt och figursyningen lämnar mycket att önska. Men vad kan man begära när kläderna ska se ut att vara från 1200-talet? Jag kom ändå fram till.. att nej, de duger helt enkelt inte. Jag kan helt enkelt inte betala 1500 för en nattsärk.

Förutom att det känns mer autentiskt så är det ju också förskräckligt mycket skojigare att knåpa ihop dem själv, med allt vad det innebär; Felklippningar, tyget ut och in, tårar, sömnlösa nätter, dåligt självförtroende, retligt humör, plötsliga utfall mot närstående möbler, sömmar bakom och fram, sömmar som går kors och tvärs, sömmar som sitter ihop där de inte ska sitta ihop, symaskinen på stortån, nålen i ögat och blodsutgjutelse här och var. Låter det inte som ett JÄTTESKOJIGT PROJEKT? 😁 Nej ni mina kära vänner! 😘 Jag kan inte påstå att jag är en sömmerska av rang, trots att min mor är (ja, professionellt!). Jag brukar göra det mesta fel. Men så har jag ju inte heller prövat att sy så många gånger. Jag kan räkna mina kreationer under livstiden på en hand. Och se dem vill man verkligen inte göra. Jag gömmer dem dyrt och heligt längst bak i garderoben, för att undvika att skrämma slag på eventuella nyfikna.

Men någon gång ska man väl lära sig något nytt? Jag är ju inte så vitt jag vet helt mentalt vanskapt, så jag borde kunna få bukt på tekniken förr eller senare… Hur svårt ska det vara liksom??? Det är ju bara att sy. Upp och ner med nål och tråd. Fram och tillbaka. Hit och dit. Baahh…. 🤥 Detta fixar jag galant!! Plötsligt håller jag mina drömmars vikingautrustning i mina taffliga händer. Gurglandes av förtjusning, kan jag tänka mig.

Man kunde ju föreställa sig att jag skulle börja enkelt och pedagogiskt. Icke! Förutom att mina skisser är något osmakliga så är de i det närmaste vansinniga för en förstagångssömmerska att ge sig på. Men jag är tapper. Jag är modig. Jag har handlat hem mängder av tyger, linne, grov bomull, träpärlor och läderband. Här ska skapas stordåd och slås personliga rekord!!!

Jag får nog slipa på mina ritar-skills en smula, haha!! 😂

Och mitt i all våghalsighet så slog det mig hur gärna jag skulle vilja skapa ett klädmärke med inspiration från flydda tider och sälja i en webshop. Vore inte det sinnes skojigt?? Kanske två varianter, en collection med moderna outfits men med historiska influencer, och en med så autentiska historiska plagg som möjligt, för användning vid lajv, historiska marknader och dylika påhitt. För en sak är då säker!! Det finns ett hål i marknaden här. Det är mer eller mindre omöjligt att hitta snygga historiska outfits för den historiska modemedvetne. Så här ser alla plagg som man kan köpa på nätet ut, ungefär (enligt min erfarenhet då, jag har säkert inte hittat alla guldgömmor):

Döende mannekäng i ett ”sleten” särk.

Hej och hå, hallå där!? Jag har inget emot jordnära färger – tvärt om! Jag föredrar själv enkelt, matt och naturligt när det kommer till färg. Men någon slags twist kan väl ändå finnas? Lite figur och smaklighet? Någon slags stiletik? (Asch, det kanske bara är jag som har fel smak… Och det är ju inte första gången det händer. 😄 )

Om jag känner mig själv rätt så kommer jag säkert göra verklighet av den där webshop-tanken… Frågan är bara hur och när? Jag får ofta skruvade idéer och jag ger mig allt som oftast på dem, även när jag definitivt inte borde. 😆 Men är det inte vad livet är till för? Att göra bort sig och lära sig av det? ☺️ För att strax därefter vara dum nog att göra det igen… 😜

Får ni skruvade idéer ibland? Har ni testat att ge er på något svårt syprojekt? Drömmer ni om att larva runt på medeltida festivaler?

Ta hand om er mina fina! ❤️ Låt alltid kreativiteten flöda… / Mvh Nörden

Bondmora

aug 26, 2020 | , , | 2 kommentarer

Jag i mitt rätta element.

Jag älskar detta livet. Det lugna, det varma, när det doftar nyslaget hö och frisk, blommig sensommar. Det får känslorna att svalla alldeles extra… Jag känner mig kärlekskrank. Inför livet och de jag har omkring mig som förgyller varje dag. Och för trastarna och finkarna som nu drillar sina sista trudelutter, ackompanjerat av ett tungt behagligt sus i de överfrodiga lövträden, för att snart påbörja sin långa resa söderut. De vet, liksom vi, att kallare tider väntar…

Vad ska ni göra till helgen? <3 Hoppas att ni får ett par underbara dagar framför er att njuta sensommaren. Kramar i massor!

Sensommardans på skogsäng & funderingar

aug 19, 2020 | , , | 0 kommentarer

Jag vill inte tänka på att sommaren snart är över… ☺️ Men tiden går så fort och nu börjar lugnet efter sommarens alla projekt att lägga sig.

Härom dagen tog jag med mig mina kameror för att fånga sommarens sista ljuva frihet. Jag vill få varje liten reflektion från kvällssolen att sippra in i min själ och mitt hjärta. Jag känner så många känslor när jag vandrar runt i skogen. Glädje, vemod, tacksamhet. Vemod över att allt är förgängligt och ständigt i förändring. Ingenting kommer någonsin att kunna upplevas igen, inte ens dessa vackra sommarkvällar kan återupplevas. Inget blir detsamma. Det gäller att ta vara på nuet, varje sekund.

Jag hittade en glänta som jag dansade runt på och filmade. Denna bild är en ögonblicksbild från filmen.

Samma bild med mindre färg…

Som egenföretagare har man ju inte direkt några terminer, ingen semester, inget början och inget slut. Men jag försöker anamma skolupplägget ändå för att ha lite struktur på tillvaron. Augusti är till för att tänka framåt och ge allt det sista innan Decembers vila, nyår till för omstart, våren och sommaren är min mest produktiva och kreativa period.

Nya mål och tag inför hösten

Personligt

  • Jag vill bli starkare. Mentalt och fysiskt. (Jag har redan kommit långt, men det finns mycket kvar att jobba på…)
  • Jag vill ha mer kontroll över mitt känsloliv och distans till att kunna hantera när jag inte alltid mår bra.
  • Jag vill kunna säga nej. Till mig själv och till andra.
  • Jag vill lägga mer tid på mina vänner. ❤️

Professionellt

  • Nu är tiden för att läsa på och läsa på och lära mig det ena och andra över, nu måste jag börja producera/leverera.
  • Få ordning på hemsidan.
  • Samla alla mina bästa bilder och skapa en webshop.
  • Ev. komma igång med coachningen. Vi får se hur det blir med den saken…

Åh… dessa sensommarkvällar och detta ljus… Jag kan inte få nog av det. ✨ Det gör mig andlös…

Äntligen kan jag skapa film!

aug 14, 2020 | , , | 0 kommentarer

Nejderna omkring vår gård, fångat med min drönare (DJI mavic pro 2)!

Ååååhh vad jag har längtat efter att skapa vidunderligt magiska lamslagande filmer om hur hjärtat talar, naturen helar och hur ett kreativt sinne kan skapa mening och lycka på en ny nivå!!!

Hela våren har jag längtat efter detta. Men mina försök har kommit till korta varje gång. ☹️ Eftersom min torftiga utrustning och i synnerhet min laptop inte klarar av att driva videoredigeringsprogrammet (Adobe Premier Pro). För det krävs i princip en stationär dator, som har mer power än vad (normala) laptops har. Men en dator med så mycket power som jag behöver är snordyr. Så jag har försökt hitta andra lösningar.

Så kom jag på det! Att Daniel ska hjälpa mig att bygga min alldeles egna MONSTERDATOR.

Sagt och gjort. I maj hade jag skramlat ihop tillräcklig många slantar för att kunna köpa de separata komponenterna som Daniel (som det datageni han är) behövde för att kunde bygga min monsterapparat. Det var svårt att få tag på många av produkterna på grund av corona (alla spelnördar har ju länsat techhyllorna!!). Men i juli var allt funnet och levererat och Daniel kunde äntligen sätta tänderna i utmaningen att foga ihop alla dessa prylar.

Komponenter som inhandlades:

  • Chassi och nätaggregat hade vi redan på plats.
  • Processor Ryzen 7 3700 – CPU: 3,6 GHZ, 36 MB, 8 kärnor, 16 trådar
  • Moderkort MSI 8450 – A Pro Max
  • Grafikkort GTX 1650 – HDMI 2.0, 8K*4K
  • SSD hårddisk – M2 480 GB
  • RAM-minne 32 GB 2666 Mhz
  • ZyXEL NAS 542 12 TB (med plats för att köpa till 36 TB!)

Det jag nu har framför mig (eller som rättare sagt står vid sidan av skrivbordet på golvet) är en magnifik apparat som saknar motstycke (åtminstone i min värld). Den är ungefär 5000 (?) gånger så snabb som min mac-laptop. Det är som att gå från att köra häst och vagn, med sneda hjul, till att svepa hela Tysklands autobahn med en sprillans ny Tesla. Jag har två bröder som speltävlar på hög nivå och inte ens någon av dem har datorer som når upp till min nya monsterdatorsnivå. Jag har en extra hårddisk för att kunna lagra alla filmer som i dag rymmer 12 TB, men som har potential att utökas upp till 48 TB. Det är alltså skulle ge mig möjlighet att rymma 129 gånger så mycket material som jag kan på min mac-laptop nu. Och jag har ingen dålig laptop, den är tämligen ny. Dessutom har kapacitet att skapa filmer i 8K! Och allt detta lyckades jag få till ett pris av strax under 10 000:-. SÅ VÄRT!!!

Det gäller att vara kreativ och tänka utanför boxen när man är en urfattig konstnärssjäl. Då får man hitta andra sätt att lösa sina problem på. En ny dator av denna kaliber hade normalt sett nämligen legat på minst 30 000:-.

I fullkomlig lyckorus sprang jag ut härom kvällen och fångade omgivningen kring vår gård i det sena mjuka eftermiddagsljuset. Underbara vyer!!! Jag älskar att bo här.

Vi har en flera mil lång ås med höga klippor på ena sidan av vårt lilla bondesamhälle, som skapar spännande känslor i vidderna häromkring. Jag ska ge mig ut på en vandring där snart och filma!

Jag fann själ i en bortglömd stuga

aug 5, 2020 | , | 0 kommentarer

Jag tycker att det är så himla mysigt att vara ute och leta efter gömda och glömda ruckel ute i skogen och längs landsstigarna. Häromdagen hittade jag denna charmiga boning!!! Och dörren stod på vid gavel som om den lockade mig att stiga på.

Visst blir man lite sugen på att omhulda den med kärlek och ge liv igen? Tänk så mycket historia som har skapats inom dessa väggar!! Jag rös när jag såg ödestorpet. Jag rös i hela kroppen och det kändes nästan som om det var fler närvarande där… Ett litet genomskinligt barnaväsen i vit särk som kikade ut genom fönstret på övervåningen kanske…. Mitt sjätte sinne spårade sannerligen iväg med mig…

Den var lite läskig att stiga in i, för att det hängde ner farligt bråte från tak och stuprännor som knakade och rörde på sig. Men jag höll för ögon och öron, räknade till tre och slängde mig in genom dörren. Det kändes enklast så. Väl där inne fann jag mer bråte lura över mig från taket, så jag fick passa var jag gick.

Det intressanta när man vankar runt i såna här ödehus är att man så tydligt kan se (och känna!!) historian i dem. Man kan se vilka delar som var byggda ursprungligen (utifrån byggteknik, läge och sunt förnuft) och vad som har blivit påbyggt under 1900-talet.

Detta hus var till hälften byggt i liggande timmer. (Tyvärr var det för mörkt inuti för att jag skulle kunna ta kort!) Originalbostaden tog troligtvis form under 1700-talet.

Först bestod bostaden av endast ett utrymme där såväl människor som boskap samsades om utrymmet. På den tiden fanns ingen vedhäll och värmen hölls genom att människor och boskap gnuggade axlar och sov ihop. Senare byggdes ytterligare ett rum till med spishäll och därtill ett litet loft med stege.

Slutligen byggdes huset ut ytterligare under tidigt 1900-tal, för att senare överges och förfalla.

Längre ner på samma skogsstig hittade jag en byggnad med ett fräckt klocktorn. Jag undrar vad historien är bakom detta? Själva byggnaden såg bara ut som en vanlig ladugård. Lustigt… (Jag glömde bort att fota mer.)

Brukar ni också smyga runt i öde hus eller är det bara jag som gör sånna hyss?

Ta hand om er mina fina vänner! ?

Folk och fä på gården

jul 30, 2020 | | 0 kommentarer

Underbara vetefält…

Välkomna ska ni vara, in i den småländska idyllen! :-*

Vi har fortsatt vår semester i lugna takter. Vaknat sent, bakat bröd, läst böcker och spelat spel, och klappat kattungar. Och så arbetat förstås. Slitit i trädgården, renoverat, målat lister, rivit stuprör, kavlat upp händerna och röjt undan så det står härliga till, på gården och inuti huset.

Möt Herr Karlsson! En av alla snygga grisar som befinner sig på mina föräldrars marker.

Drömmen om djur på vår gård

Jag och Daniel vill gärna ha (fler) djur på vår gård. I dagsläget har vi endast hund (Bichon Havainais) och katter. Men vi drömmer om hästar, får och höns. Det är bara svårt att få tiden att räcka till i nuläget…

Grisvila. Ett koncept som jag gärna skulle implementera i mitt liv… Dvs. att fläka ut sig i med armar och ben åt alla håll, i skuggan av stora yviga träd, och strunta i tid och rum från morgon till kväll. Plus få mat och vatten serverad när så önskas.

Ingen dröm är för sen!

Jag lever med överbevisningen om att ingenting är för sent. Ingen dröm är för sen för att uppfyllas. ❤

Jag har alltid drömt om att kunna rida och ha en egen häst. Det var min stora barndomsdröm. Men mina föräldrar hade varken råd eller möjlighet att låta mig rida. För två år sedan, i vuxen ålder, bestämde jag mig för att göra slag i saken och började ta privatlektioner för två skickliga ridlärare här i bygden. Den ena var pedagogisk och behaglig att ha att göra med, den andra skoningslös och alltid rasande till bristningsgränsen. ”Du rider som en idiot!” skrek hon på mig när någonting litet gick fel. Men jag lärde mig massor av båda två och det är något av det roligaste jag har gjort någonsin!!! Man får inte låta sig skrämmas så enkelt… ? (Ni kan läsa mer om mina galna hästupplevelser på min blogg Capriole.)

Jag var obehärskad i min dröm. Jag ville lära mig att rida piruetter, passage och piaff. Jag läste på och läste på, övade och övade. Jag gick runt hemma i vardagsrummet som en dåre och övade volter med mig själv. Så pass djupt fallen i träsket var jag nämligen! ? Men sedan var föräldraledigheten över och jag började jobba heltid, vilket resulterade i att jag inte längre hade tid att rida. Istället började Daniel ta ridlektioner och tog över stafettpinnen! ?

Just nu hinner inte riktigt någon av oss att rida, men vi har fortfarande för avsikt att ta upp ridningen igen när barnen är lite större och då köpa oss varsin häst. Tänk, vad roligt vi skulle ha!!!

Vanligt fä och flygfä

Förutom hästar drömmer vi om att ha får. Och då är det ju givetvis Walliskt svartnosfår som ska in på lodrätt nr. 32 i sommarkrysset. Har ni sett dessa?? Alltså man blir ju så förtjust att man nästan vill lägga sig ner och rulla nerför en backe och sjunga opera.

Åhhh.. haha… Underbara!!!! ??? Jag tror jag smäller av…

Höns är nog det vi först kommer att skaffa. Den drömmen är inte så långt bort i tiden. Kanske 1-2 år? Det verkar alldeles fantastiskt att kunna äta sina egna ägg. (Nåja, nu ska vi väl inte ta detta till överdrift. Hönsens ägg får duga.)

Ser det inte underbart skönt ut? 🙂

Har någon av er några djur? Berätta! 😀

Körsbärsträd och Lantliv

jul 22, 2020 | , | 0 kommentarer

Kära vänner, hur står det till i regnet och blåsten? ❤ 🙂

Ja, jag vet att jag har tappat vikt. Ingen behöver kommentera det. ? Som jag har skrivit i tidigare inlägg så har jag haft några tuffa veckor/månader bakom mig, med privata olägligheter som har påverkat mig mycket. Men det är bättre nu, saker och ting har landat, processats och jag är på banan!! Tack för omtanke! <3

Vi hade några soliga dagar förra veckan, men nu är det visst bara blåst och lidande. Jag har haft en dryg veckas semester, åkt till mina föräldrars sommarstuga och bott där ett tag med D och barnen. En ljuvlig småländsk lantlig semester i all enkelhet. Dagliga utflykter, roadtrips och sociala sammankomster i röd stuga med vita knutar. Det finaste av sommaren…

Vi besökte Bullerbyn och Emil i Lönneberga. Som iofs nästan bor grannar med mina föräldrar!! Alltid uppskattat av barnen, som gärna nosar på djuren och svingar sig upp i gungorna inne i ladan. Men jag glömde att ta kort, som vanligt… ☹ (Är inte så bra på det här med att tänka blogg. Ber om ursäkt för det. Men jag blir bättre med tiden… Jag har iaf börjat komma ihåg att fota mig själv då och då!! ? Det gjorde jag typ aldrig för ett år sedan.)

Här nedanför syns skogsvägen som leder till mina föräldrars stuga. Älskar denna väg… Den framkallar så många nostalgiska minnen… från när jag var liten och sprang runt barfota i bränt gräs, jagade myror och försökte bli kompis med alla kossor som trampade runt omkring mig och glodde med sina stora förvånade ögon. Varma mular mot halsen, det kittlades så mycket… och de hemska stötarna från stängslet. Huhhh…

Vi försökte alltid lura varandra, vi syskon och mina barndomsvänner i bygden. Vi tog varandras händer i ett långt led och tvingade den största och modigaste att ta tag i elstängslet. Den naivaste fick stå i änden, där blir stöten som värst (stöten går igenom hela ledet till slutet!) men det förstod inte den naiva. Stackarn!! Men vi råkade alla ut för det förr eller senare. Been there, done that… :S Höll nästan på att kissa på mig av stöten första gången. Syskon är inte alltid så snälla mot varandra…

Celina trampar runt och doftar gödsel?

Jag minns också att vi åkte hölass (Jag kan försöka hitta bilder från detta någon gång!! Ligger nog i en gammal låda. Underbara tider…). Alla kusiner och vänner. 10-20 barn, ibland i ett tåg av flera hölass och traktorer. På den tiden var det inte så kinkigt med bilbälte och sånt lyx. ? Då slängdes man helt sonika upp på hölasset och fick klamra sig fast bäst man kunde i spjälorna på sidorna (eller i kusinen till höger), medan traktorerna begav sig ut på skumpiga skogsvägar mot åkrarna. Minstingarna fick sitta i mitten av hölasset, så att de inte skulle trilla ut ur lasset… Men ibland sjönk man istället ner i själva halmen och det var lite nära-döden-upplevelse det också.

Och sedan slet man hårt i timmar för att plocka potatis på åkrarna. Hela släkten var tvungna att hjälpa till. Fast barnen sprang väl mest runt och åt upp potatisarna egentligen. Vi åt dem som morötter direkt i handen. Haha… Det låter som om jag växte upp på 1950-talet. Inte riktigt, men min farfar anammade den traditionella bondstilen. Så det är därför jag fick den barndomen. 🙂

För några år sedan var denna stuga i ganska dåligt skick. Allt hängde och dinglade, färgen ramlade av och dörrarna var svällda. Men min far är inte den som är den. ? Han drar sig inte för att svinga sig uppför rangliga stegar och vingla runt på tak och stuprör, för att plåstra och täcka där det brister. Och nu börjar hela åbäket se rent skapligt ut! Eller vad tycker ni? Jag älskar denna stuga. SÅÅÅÅåå mysig…

Mysig gammal spis i stugan…

Förr fanns det varken el eller vatten i stugan, men nu har vi både spis, lampor och varmvatten. Usch, vilket skämmeborteri!! Dock saknas fortfarande toalett och dusch. Det är dass med tre hål som gäller. Funkar utmärkt att göra sina behov ett par stycken åt gången så sparar man tid. Och toapapper. 😉 Hahaha… skojar!

Och här ovan ser ni det spektaklet som fungerar som dusch. Man drar typ i ett snöre, så rinner det vatten från ett rör som leder till två bunkar, en med kallt vatten och ett med kokt vatten. Jag har inte vågat testa den än. Verkar rent livsfarlig. Vem vet vad som kommer ut ur de där rangliga rören? Plötsligt kanske det är gas. Jag tror inte heller att trycket i denna dusch hade räckt för att arbeta sig igenom mitt tjocka hår. Så jag åker till mamma och pappas riktiga hus varje gång jag ska duscha håret.

Dryga 60 år, men vig och smärt som en apa. Det är far min, det. Han räds inte höga höjder och murkna underlag.

Här är han igång med att byta taket på ett av gårdens ladugårdar. Jag undrar vad sånt här tak heter? Dessa små träflisor som ligger omlott. Det heter ju något särskilt… måste googla det.

Han jobbar från tidig morgon till sen kväll, struttar runt där på taket utan vett att vara rädd.

Min fina Celina är en skojig tös. Hon har precis fyllt 2 och orden bara forsar ur henne (hon tar nog efter sin mor anar jag…). Och hon har så mycket vilja så det står härliga till. Ibland är hon så bångstyrig att håret står på ända, tills vi ger med oss. Här nedan är det dock hunden som är den viljestarka och Celina har fullt sjå att hänga med, ser det ut som… haha… så söt…

Vi har rysligt mycket fruktträd här vid stugan och runtom på gården. Jag tror vi har över 20 körsbärträd. Kanske runt 30?

Tack min goa familj för några underbara dagar med gemenskap, skratt, många kockar men ändå ljuvlig mat, grill och eld, bad, brädspel och musik-jam! ❤❤❤

Jag, fortfarande lite stel och ovan vid att ta selfies… haha…

Sånt som kan odlas – en rundvisning i Juli

jul 9, 2020 | | 0 kommentarer

Hej mina fina vänner! ❤

Uhh… Det tog tid för mig att få ut ett till blogginlägg. Beklagar. Jag har suttit och trixat (editerat) med min första vlogg på andra datorn och blir så uppslukad av det att jag glömmer bort bloggen. Men jag tänkte ta med er på en liten mini-rundvisning i trädgårdsodlingarna idag.

Kryddor i högespalten. Olika sallatsarter till vänster, samt chili och paprika längst bak. Längre in finns tomat, gurka, melon (som dock håller på att dö), kiwi, citrusfrukter och dylikt.
Lakritsbasilika till vänster och kanelbasilika till höger. Underbara färger!!
Högresta tomater.
Gurka mitt i tomatmängden.
Sallat till höger, sedan Portulak, Spenat och Ruccola närmast. Chiliplantor som växer fint längst väggen längre in!!
Rödbladig smällspirea som blommar med vackra vita blommor i juni. Glömde bort att fota dem. ?
Bönor och ärtor klättrar på våra pilstrutar.
Charlottenlök.
Majs.
Rödbetor.
Kohlrabi.
Morötter i alla tänkbara färger.
Palsternacka, havrerot och persiljerot.

Åh, vad jag älskar högsommaren och alla underbara dofter och färger överallt. Solen lyste så starkt och fint förra veckan och gav massor med energi, men nu de senaste dagarna har det regnat och känts tungt i luften. Men det behövs det också… Vi behöver allt… Värmen och kylan, ljuset och mörkret, Regnet och torkan/hettan.

Magnolian som frodas fint i ett skyddat läge i zon 4, trots att den är en zon 2. 🙂
Vacker spröd ung Flikbladig blodlönn som växer på ett igengrott ställe i trädgården. Vi måste städa upp här…

Jag tänkte att det kanske kunde vara intressant att se hur vi försörjer alla dessa växter med vatten. Vi har två stora vattentankar som rymmer… 500 liter var tror jag? De samlar upp regnvatten genom stuprör som ligger på ladugårdstaket och som vi sedan använder för vattning. Hållbart och bra. Vi har sedan dessa tankar kopplade till brunnen och hela resterande vattensystemet som ligger nergrävt i marken i trädgården.

Potatisodlingen som spårade ur… Haha.. ? Det växer överallt..

Vi har också odlat mycket mer än detta. Kål, olika lök, rotfrukter, persikor osv. men allt kom inte med på bild för barnen snurrade runt mig, klättrade i mina kläder och förvirrade mig.

Nu ska jag återgå till att stångas med min dator och videoredigeringsprogrammet. Vi hörs snart igen!! Glad fortsatt trädgårdsplöjning! ?? Och njut nu värmen som snart ska komma igen… ?

Pin It on Pinterest