Hej kära vänner! 🙂 Jag har funderat en del på min fotostil på sistone… Och tänkte dela med mig lite av dessa tankar och hur jag jobbar.
Här ovan ser vi ett foto direkt från kameran i raw-format och utan någon som helst bildeditering ännu. (På bild: Jag, en fredagkväll hemma med bubbel och vinglas i högsta hugg.)
FÖRE
EFTER
De två sista ovan är samma bild efter bildbehandling och 100% färdig! Men den första av dem har en krispigare touch och den senare en varmare, mjukare. Som ni ser är det små små små skillnader vi talar om, men som kan vara helt avgörande för hur tittaren uppfattar bilden!
Detta foto, detta motiv, tycker jag passade bättre i en varmare ton. Håller ni med?
Sedan prövar jag att släta till bilden lite i något slags trolskt drömmerisvep. Funderar och beslutar mig för att det blir ännu bättre så. Jag vill försöka komma ifrån de skarpa kontrasterna. Men här är jag ute på hal is och prövar mig fram…
DET HÄR MED ATT HITTA SIN FOTO-STIL…
Jag är fortfarande i startgroparna av mitt fotograferingsutvecklande, i full färd att foga samman kunskap och hantverk, samt framför allt att HITTA MIN STIL. Det är en fruktansvärt viktig del i att vara fotograf, men en svår del att komma till ro med. Ens fotostil är ingenting som konstrueras över en natt! Jag är petig med sånt här och nöjer mig inte förrän jag hittar det där alldeles perfekta i mina bilder. Och än är jag inte där.
Jag testar ständigt nya tekniker för att hitta det som gör bilderna bättre och ger rätt känsla, jag söker det där lilla extra… Men vad är det? Ibland söker jag mystik, ibland enkelhet, ibland djup och värme, ibland uppfriskande krispighet.
Ibland känner jag att Wow, nu blev det rätt!! Men sedan kommer jag inte ihåg hur jag gjorde för att få till det, haha… 🙂 Det är ju lite frustrerande.
Men något som jag fortfarande inte har hittat hem i är vilken temperatur mina bilder ska ha. Ska de vara klara, krispiga eller murriga, varma?
När jag tittar på mitt instagramflöde inser jag att jag inte är konsekvent. (Måste man vara det?) Det beror inte bara på att jag inte än har landat i min stil utan också för att jag gillar variation. Ibland söker jag en viss sorts känsla, ibland en annan. Men jag är rädd för att jag flackar för mycket…. Då blir det bara rörigt. Så jag tänker att jag måste landa i detta på något vis. Om jag ska köra på varmare eller kallare bilder?
Jag har tidigare alltid jobbat med mina bilder åt det krispiga hållet med en klar vita som får vara ledande och ta plats. Mitt instagramflöde är i regel ganska kallt och friskt.
Men på senare tid har jag börjat känna mer för att plocka fram de murriga dimensionerna i bilderna…
Men sen tänker jag att man kan ju också anpassa det efter årstiden? Krispigare under vinter och vår, varmare under sommar och höst. Det känns naturligt och logiskt för mig. Så kanske jag ska ha det!? 😀
Jag har dock alltid en underton på alla mina bilder som är MIN alldeles egna specifika färgkombination, som jag lägger in i svärtan. Den balanserar upp bilderna så att de ändå inte ser så spretiga ut, trots att den ena är varm och den andra kall. Den ger det här perfekta mellantinget mellan råhet och murrighet som jag hela tiden söker att utveckla och det tog ååår innan jag landade i hur jag skulle få till rätt balans i det.
Men det finns fortfarande mycket kvar att utforska. När det gäller mellantonerna och de högre registerna är jag fortfarande ute och cyklar.
Hursomhelst, den stora frågan kvarstår… Vad är snyggast? Krispiga kalla bilder eller varma? 🙂
Svårt det där att hitta sin “stil”… Tycker du lyckats bra! Själv varierar jag nog en hel del, tänker att det måste passa motivet osv.. 😅
Tack snälla <3 Ja men precis det är ju det som är så svårt!! 😀 Att det ska passa till motivet ju. Ja, det är en balansgång allt detta...
Hej! 🙂 Jag har tagit till mig SÅ mycket om hur ens Instagram ska vara enhetligt, och alla ens bilder osv. Ärligt talat tycker jag många gånger att dessa enhetliga Insta-flöden blir väldigt tråkiga och i vissa fall platta. Har jag sett en serie bilder så har jag sett alla, ungefär. MItt eget flöde är definitivt inte enhetligt, men så bryr jag mig inte mycket om Insta heller, tyckte det var ett roligt medie i början då alla var mer avslappnade. Nu ska det vara tillrättalagt och enhetligt. :/ Har insett att det bästa man kan göra är att gå… Read more »
Ja, det är verkligen knepigt det där… hur enhetligt ska det vara innan det blir monotont och helt ointressant? :S Och hur personligt och härligt spretigt kan det vara innan det blir fööör rörigt? Jag vet verkligen inte svaret på denna gåta, men liksom du gillar jag när man går sin egen väg! 😀 Så kanske ska jag våga anamma det själv mer. Jag tänker ju så om andra. Du slår verkligen huvudet på spiken där – att bara en själv kan vara bäst på att vara en själv, för de andra vägarna är ju redan tagna. Tack för kloka… Read more »