Igår. En varm majkväll med kameran över axeln, strosade jag runt där i trädgården och lovprisade naturen för dess skönhet… Inget smink i världen kan mäta sig med dessa dräkter. ? Här följer några glimtar…
Daniel, som den genialiska man han är, har lyckats lappa och laga ihop det omöjliga växthuset. Det rasade nämligen ihop för ett par veckor sedan, fniss… ? (Jag beklagade mig över det i detta inlägg.)
Konstigt nog gick det att få ihop ändå. Och nu står det där och ser oemotståndligt mysigt ut om kvällarna. Man vill bara slänga sig in och pynta upp. Lite kryddkrukor och vita trädgårdsstolar utanför ingången också, så kommer känslan nog infinna sig… ?
Ja, insidan gapar ganska tomt. Vi har inte riktigt bestämt oss för hur det ska inredas ännu, men för tillfället duger det utmärkt åt att odla meloner, gurkor, tomater, paprikor och allehanda chilifrukter.
Afton sänker sig… Solen smyger runt mellan löven.
Här under ytan växer vita rotfrukter så att det knakar. Palsternacka, persiljerot och sånt…
Köksträdgården är inte färdigsnickrad ännu. Vi saknar staket och måste få ordning på de sista såbäddarna. Till vänster ska utgången till växthuset vara.
Potatis, rotfrukter, vitkål, lök (tror jag) på vänster sida. (Hög med bråte på höger, som inte ville brinna på sista aprildagen som befallt. Baahh!!)
Vi bor i zon 4 men har ändå vågat oss på att köpa ett flertal zon 2 och zon 3 – växter, både blommor, buskar och träd. De flesta överlever fint, med lite extra omsorg. Rosenmagnolian tillhör en av de mer härdiga magnoliasorterna och klarar åtminstone zon 3. I vindskyddat och behagligt läge går det säkert att bona den kanske till och med i ett zon 5 landskap. Den kommer säkert inte trivas våldsamt bra, men åtminstone överleva. Hos oss här i zon 4 ser den ut att vara välmående, första året efter plantering!
Jag tycker om att stå och spana under grenar och löv. Det känns så ombonat att se omvärlden på detta vis!
Rosenkvitten ovan kan varmt rekommenderas på alla tänkbara plan! Den är vacker att skåda och utvecklar utsökta frukter som lämpar sig utmärkt till sylt, marmelad, curd eller i mat. (Jag har lovordat rosenkvittens mångsidighet i detta inlägg.)
Svartplommon ovan. Kalasfin!!! Kanske mitt favoritträd av alla. Vita näpna blommor och vinröda blad. Den blommar under maj och fortsätter sedan att förtrolla med sina röda blad hela sommaren och hösten.
På tal om kalasfint…. Paradisäpple!!! Gör mig yr av förtjusning varje gång jag sneglar på det.
Vi köpte detta träd bara för ett år sedan, så det är fortfarande rangligt och gängligt. Men de vackra vinröda knopparna i kombination de turkosgröna blanka bladen gör det till en oslagbar kung i trädgården!
Stolta grenar mot en skymmande rymd.
Här hemma har det varit en ny vecka med vabb och ståhej. Jag har lite svårt att få ihop vardagen och känner mig allmänt disträ, men vi kämpar på… Godnatt så länge…?
