Pippis pepparkakshus bryter min uråldriga tradition

Barnens pippipepparkakshus!

Alltså det här årets pepparkakshus liknar ingenting de pepparkakshus som jag brukar bygga!!! 😀 Jag brukar ta mig an uppgiften med stor vördnad och ambition och ge mig på väldigt avancerade pepparkakshus. Jag brukar göra ritningar själv, baka allt från grunden och spendera dagar på att bygga upp det. Det har liksom blivit tradition att göra dom till små konstverk. Jag har skrivit om dom projekten förut (gamla års pepparkakshus!).

Men i år var det barnen som skulle få göra huset efter egen smak och tycke. Och då blev det ett enkelt pippi-hus i regnbågens färger. Så gulligt och färgglatt och underbart på alla sätt!! Jag vet, jag vet… 🙂 Men… oj vad det ändå sved i fingrarna att jag inte fick hjälpa till att se till att det matchade övrig inredning. 😛 Jag är sådär att jag vill att all dekoration i huset helst ska vara sååå välgjort, färgmässigt diskret och att allt ska matcha in. Men min perfektionism fungerar inte väl med barn i huset och jag tror inte heller att det är sunt att alltid försöka göra sin tillvaro helt tillrättalagd. Lite kors och tvärs är väl ändå nyttigt och skönt!

Daniel hjälpte till när barnen tröttnade på att hänga på tuberna. Dom var svåra och trögflytade. Faktiskt så svåra och trögflytande att Celina brast i gråt efter ett tag. Då hade hon tagit i så att hon höll på att storkna.

Barnen dekorerade det med non stop och polkagrisar. Jag tycker att det ser gott ut! Det får mig att tänka på Hans och Greta… Bröderna Grimms bästa saga. Jag vill klättra in i huset och bo där en stund.

  • 0

    • Så skrider inte en Lucia…

    Decembermorgon. Jag tänkte att barnen skulle få öva sig lite på att gå Lucia och sjunga sångerna innan tåget skulle ske på förskolan. Och så kunde jag passa på att ta lite fina bilder på dom, tänkte jag förvirrat. Så jag klädde upp dem här hemma…

    Men det var mycket begärt att tro att en 4-åring och 6-åring och 1,5-åring skulle kunna stå stilla och motstå frestelsen att använda sina ljus som vapen och vetenskapliga instrument.

    Och lillskruttan ville inte alls vara med. Hon tyckte att klänningen kliade och var på allmänt modlöst humör. Nej, inte lyckat alls. Vi får försöka med ett bättre Luciatåg nästa år. Då kanske de är så stora att jag kan lära dom sångerna och vi kan spela in en liten vacker film?

  • 0

    • Julbak i stugan… och de ville inte ens smaka degen!! :O

    (Alla bilder bara fotade med mobil.)

    Fortsättning på mina förlorade blogginlägg från December. 🙂 Första advent bakade vi saffransbullar och pepparkakor. Saffransbullar på lördagen och pepparkakor på söndagen, för det är minsann ett heldagsprojekt att få dessa barn rena och fräsha för att baka, samt baka och sedan rena och fräsha efter baket. Degen satt ju ända upp i öronen… Åtminstone på den minsta bagaren. De andra skötte sig fint! 🙂

    Julbaket är en kär tradition som jag har med mig från min barndom. Då avsattes en hel dag åt pepparkaksbaket under den första adventshelgen, man steg upp tidigt på morgonen alldeles pirrig inombords och spring i benen och klockan 10.00 började baket. Julmusiken i bakgrunden, förklädena på som vi själva hade sytt (våra barnen ville dock inte ha några förkläden så jag lät det vara för i år) och så gav mamma oss varsin pepparkaksdeg att gå loss på. Roligare än så här kan man knappast ha det i jultider!!

    Jag minns när jag var liten att ungefär hälften åkte in i munnen och hälften hamnade på plåten. Så är det inte alls med våra egna små. Om jag mutar och trugar dom duktigt så kan dom nagga av en liten tugga på degen, men sen är dom nöjda!!! :O Har man hört på maken? Helt obegripligt för mig.. pepparkaksdeg är ju något av det godaste man kan äta! Betydligt godare än själva pepparkakorna när de är gräddade, om jag ska vara helt uppriktig. Men nej, Eliah och Celina är inte alls såna där deg- och smetätare som jag minns att jag och mina syskon var som barn. Skumt! Är barn bara lite vettigare nu för tiden eller vad kan det bero på?

    Angeline bakade en liten stund men sedan ville hon hellre leka med figurerna till julkyrkan. Hon älskar dom figurerna och leker med dom varje dag! På gott och ont. 🙂 Hon har knäckt sönder Lucians krona någon gång när hon har tappat henne, men vi har lyckats lappa ihop stackars Lucian igen. Men figurerna var inte så dyra ändå, jag tror att vi köpte dom för ett par tior på City Gross.

    Nädå så att… julbaket gick bra. Jag har begåvats med en man som är otroligt huslig, så han brukar ta hand om gräddningen medan jag styr upp baket. Bra teamwork! Nu ska jag väl skriva färdigt resten av mina blogginlägg från December.. hehehe…. så här mitt i Februari. Sen på bollen, var ordet! 😉

    Barnen byggde ett pepparkakshus också i samband med pepparkaksbaket, men jag visar det i nästa inlägg annars blir det här så långt…

  • 2

    • Mina barn ville ha enhörningar och hajar!

    Alla andra bloggar om advent och jag har fortfarande inte bloggat färdigt om sensommaren, hahaha… Jag kan inte förmå mig själv att hoppa över inlägg och få oordning i bloggen, så jag måste fortsätta att skriva färdigt dessa sensommarinlägg tills jag hinner ikapp vintern och mörkret och julen. Det har varit så stressigt hela hösten, men jag vill ändå dokumentera vad som har hänt för min egen skull.

    I slutet av Augusti höll vi ett kalas för Eliah och Celina ute i mina föräldrars sommarstuga på den Småländska landsbygden. Det var en varm och blåsig dag med massor av skratt och kärlek. Det är så otroligt fint och idylliskt där!!! Himlen var blå och vacker, men gräset torrt och slitet efter en lång sommar.

    Celina ville att temat på kalaset skulle vara enhörningar och Eliah ville hellre ha hajtema. Det blev något konstigt mittemellan, haha. Mycket färg satsade vi på iaf!!

    Vi var för många för att få plats i själva sommarstugan så vi satte upp ett partytält. Det var perfekt väder den dagen, förutom att det blåste såååå sjukt mycket. Vi hade köpt så mycket fint pynt, men fick väldigt snart acceptera att det mesta av pyntet inte skulle kunna komma upp. Allt blåste sönder!! Vi hade så mycket ballonger som vi hade satt upp, men redan efter 30 min hade de blåst ner eller börjat spricka. bordsduken blåste upp och revs sönder och alla girlanger flög in i hörnen eller rullade ihop sig i mitten. Ljusstakarna på serveringsbordet rasade och ljusen bröts mitt itu. Ja.. det var ett elände….

    Men vad gjorde det? Barnen roade sig med lekar och tävlingar som jag hade förberett och hade superkul!

    Daniel hade gjort ett supersnyggt melonmonster, hehe!! Och lillan gick och sög på melonbitarna tills hennes klänning var alldeles randig… Underbara unge! <3

    Vi startade kalaset med att bjuda på grönsaksstavar och dipp i rosa, grönt och blått. Barnen måste få i sig något nyttigt under kalaset innan det brakar lös!! Och så varma smörgåsar med skinka, räkor eller svamp. Mums! Mot slutet av kalaset bjöds det på fika.

    Vi hade bakat enhörningscupcakes med horn och hajcupcakes med svarta hajfenor. Enhörningscupcakeserna var egentligen morotskaka och hajcupcakesen var chokladmuffins med oreon-frosting. OTROLIGT goda om jag får säga det själv!!!

    Mitt lilla hjärta har blivit 4 år!! Tänka sig. Hon är lik mig också… spexig, tramsig och uttrycksfull. Mycket energi! 🙂

    Vi hade gjort äppelmonster också, haha…!! Åh.. så underbara och jättefula. 😛 Jag tycker nog att tänderna inte riktigt hamnade på plats som tänkt… hehe… (Dom består alltså av äpple, jorgubbstunga, nutella i munnen och tänder/ögon av solronsfrön.)

    Det finns många fördelar med att ha tårttävlingar på kalas! Dels så slipper man stressen att själv baka tårta och sen tycker barnen att det är jättekul och spännande!!!

    Sen lekte vi stafetter, charader och annat skoj där barnen får aktivera sig.

    Celina är en linslus och tycker det är så kul när kameran kommer fram! Det är svårare att fånga Eliah. Han är alltid i språng och för otålig för att stå stilla framför kameran!

    Jag försökte vara med lite i stafetterna och springa med lillan i famnen.

    Ser ni vilket långt hår jag har fått!!? Helt galet.

    Dagen avslutades med fika och fint umgänge. Det kom lite fler människor på kvällen för att socialisera med oss, släktingar m.m.

    Innan barnen åkte hem fick de för sig att leka stolsleken. Vet ni vad det är för lek? Vi drog ut alla mamma och pappas gamla stolar från sommarstugan och ställde upp dem på rader. Jag satte på musik och barnen springer runt stolarna tills jag pausar musiken, då ska alla hitta en plats och den som blir över (det finns alltid en stol för lite framme) åker ut. Sist kvarstår en vinnare. Enkel lek med förvånansvärt hög underhållningsfaktor! 🙂

  • 3

    • Vad ska jag göra? Hon pratar med varenda främling!!

    Det är en månad sedan jag bloggade. Vi har haft semester och storkalas för två barn och massor av annat har hänt. Jag har en hel uppsjö av saker att blogga om!!! Men låt oss börja med en enkel baddag med barnen och lite social analys på det.

    Lillan i sin baddräkt.

    Åhh.. lillan är i sin gulligaste ålder, så rund och go och glad mest hela tiden!! Drygt ett år är hon nu, det är en underbar ålder tycker jag. Och nu har hon lärt sig att gå, sedan 1,5 månad tillbaka.

    Men när vi är på badplatserna är det inte hon som stjäl uppmärksamhet utan storasyster Celina (4 år). Hon är så extremt social!! Det är så roligt att höra vad för typer av konversationer hon sätter igång med främlingar, haha… Jag brukar bara stå där en bit bort och smyglyssna och fnissa för mig själv.

    Senaste gången när vi åkte till badplatsen klev hon ut på parkeringen och spatserade fram till några främmande vuxna som stod vid strandkanten och skakade ur sina handdukar. “NU är jag här!!!” ropade hon till dem och alla som stod där med ett leende från öra till öra. De vuxna lyfte förvånade på blicken för att se vem som påkallade deras uppmärksamhet och drog på smilbanden när de såg henne. “Så bra! Så kul!” säger en av kvinnorna. Celina nickade och spatserade glatt vidare. Kvinnorna tittade på varandra och skrattade. “Vilken söt liten tjej!” utbrast den ena.

    Det är så intressant hur Celina ser hela omvärlden som sin lekplats och alla människor som hennes vänner. Inga bekymmer liksom, ingen känsla av skam eller hämning. Hon har en så otroligt befriande och oskyldig syn på sin omvärld!!! Jag avundas det. 🙂 Tänk om jag kunde vara så bekväm med att röra mig bland främlingar och connecta med vem som helst, om vad som helst…

    När hon kom fram till vattnet var det fullt av barn. Hon vadar i och ropar “HEJ!” åt alla barnen runtomkring sig. “Hej hej!” Hon vänder sig till höger och vänster och hejar ordentligt på varenda barn. “Nu ska jag bada här!” säger hon med ett stort leende. Barnen svarar inte utan tittar bara på henne. De förstår inte riktigt varför hon pratar med dem.

    Men det slutar alltid på samma sätt. Innan vi har tagit oss ifrån platsen så har hon hunnit bli kompis med alla. Då har hon fått testa på de andra barnens leksaker och hunnit prata om livet i stort och smått med deras föräldrar. Jag såg hur hon gick fram till en gammal gubbe och började diskutera hur man bygger sandslott med honom. Han skrattade och tyckte hon var rolig och söt. Jag tänker att jag nog får lära henne att ha lite gränser och att man inte kan prata med alla hur som helst… Kanske hon blir kidnappad en dag om det fortsätter så här. :S

    Eliah är också väldigt oblyg och trygg med att prata med vem som helst. Är detta normalt för barn? Jag upplever det inte så för många barn reagerar och blir förvånade och konfunderade när våra barn dundrar fram och vill bli kompis med dem direkt… Hmmm…

    När jag var barn så var jag så extremt blyg ända upp till vuxen ålder och det var en olidlig plåga. Jag skulle nog nästan påstå att jag hade social fobi under min tonår. Så jag är väldig glad och tacksam att jag inte har fört över det på våra barn.

  • 2

    • Sommarfotogafering med barnen

    Underbaraste Angeline i hennes Giesswein klänning (som dock var lite för stor)…

    Mitt ute i ingenstans hittade vi denna urgulliga stuga och ett tillhörande rövar-skepp, när vi var ute på husvagnssemester. Och jag insåg direkt att här skulle vi kunne skapa många underbara bilder med barnen.

    Alltså vill man inte krama den här godingen och ta med henne hem?? Ja, det vill man!!! =)

    Över till skeppet Bläkkpörls sjörövarfest!

  • 1

    • Slut på innehåll

    Det finns inga fler sidor att hämta

    Nyare inlägg
    Äldre inlägg